Vi möter David Sjöbergsson, ledare sedan 1979 i UV-scout i Barnarp.

Hur länge har du varit med i UV? Minns du något tidigt minne?

Jag började som 10-åring i Sävsjö UV-scoutkår där jag växte upp och var med ca 10 år. Sen har det blivit ytterligare ca 30 år i Barnarp. Så jag har varit scout, ledarscout och ledare sedan 1979.

Ett minne? Hmm… Jag kommer ihåg hur våra ledare alltid brydde sig om oss UV-scouter och att vi var viktiga. Nästan varje gång satt vi en stund i vårt lilla patrullrum och fick lyssna på någon berättelse eller något ifrån Bibeln. Jag kommer också ihåg att vi fick lära oss göra knopar runt stolsben istället för runt riktiga pinnar från träd och ett scoutläger i juni när det var 5-10 cm snö första dagen, så vi fick åka hem och börja lägret dagen efter istället.

Vad betyder UV för dig?

Det har liksom blivit något som hör till i mitt liv. Kanske att en fyrtioårig vana sätter sina spår. Sedan har det förstås funnits dagar när jag har tänkt att ”Nää, nu har jag varken ork eller inspiration att köra vidare, nu är det dags att sluta.” Vid de tillfällen har ofta någon annan ledare funnits där och stöttat och hjälpt till med ny kraft, glädje och inspiration å så har jag fortsatt.

Att få se barn som börjar UV-scout och hur flera av dem fortsätter och växer in i nya roller, lär sig ta hand om varandra samt växer och utvecklas i både tro och ansvar. Det är något som är fantastiskt att få se och vara en liten, liten del av, att få gå med en bit på deras väg i livet. Det är också fantastiskt att få se hur en del får lära känna Jesus och växa vidare i tron på Honom.

När jag var liten och även tonåring, så var UV-scout den plats där jag hade vänner och där jag mer vågade vara mig själv än t ex i skolan där jag ibland blev retad för att jag var kristen och gick till kyrkan.

Det är kul att träffas på UV-scoutkvällarna och UV-scoutläger är något av något av årets höjdpunkt. Det är inte ovanligt att trots att det kan vara intensivt på olika sätt, så får man tillbaka energi och en go känsla från både UV-scouter och ledare.

Kan du berätta om ett av de fina och roliga minnen du har från UV-scout?

Haha ja det finns minnen som är bättre eller sämre att berätta om eller erkänna att man har gjort… På ett läger gjorde vi en lägertidning med hjälp av en gammal vevkopiator. En sån som man använder ett speciellt papper (typ som karbonpapper) som fästs runt en vals och sedan vevar man och det kommer ut tryckta papper. Eller ett annat läger när vi var tre ledare som började nån tyst och stilla hoppdans sent en kväll och vi råkade väcka en ledare i granntältet som undrade vad det var för ”ungar” som inte fattade att det skulle vara tyst vid den tiden. Vårt stampande vibrerade tydligen in i tältet…

Jag har många andra minnen också, som t ex lägerbålen. Där har det varit mycket av både skratt och glädje. Att få sitta tillsammans både scouter och ledare och vara med och ropa lägerrop, sjunga och skratta tillsammans. Eller att stå längst fram och se upp mot ett hav av scouter som njuter av kvällen och sjunger med och gör rörelser till exempelvis Björnen sover i ett allt högre tempo.

Bön och lovsång är en annan del som jag har flera minnen av. Det är en stund på UV-scoutlägret som är direkt efter lägerbålet och som alla som vill kan vara med på. Man sitter oftast tillsammans i patrullen eller hela kåren medans någon ledare berättar något, oftast från bibeln eller något som den ledaren har varit med om, samt sjunger och ber tillsammans. De samlingarna har varit väldigt betydelsefulla för mig, både som scout och som ledare. Att få stilla ner sig och känna att man kan få fyllas på av värme, omsorg och kärlek av Jesus och också känna omsorgen om varandra, det är oerhört värdefullt.

Vilken plats och roll har Jesus i UV-scout? Varför är den kristna tron viktig för UV-scouter?

Som jag har nämnt tidigare så är några av mina starka minnen, från både förr och nu, förknippade med just samlingar där jag på något sätt känt att Jesus varit nära.

Jesus har en tydlig och central plats mitt bland alla knopar, byggen, bad, projekt och matlagningar på ett läger. Tydligast blir det kanske i bibelstudier, bön och lovsång men även i ”vardagen”.

På scoutkvällarna under terminen är det främst i andakter och bibelkvällar som vi pratar om Jesus och ger tillfälle till den som vill att vara med och be.

Vi kräver aldrig av någon att vara eller bli kristen och inte heller att själv be. Men vi erbjuder möjligheten och vill berätta om vem Jesus är, vad som står i Bibeln och hur det kan påverka oss.

Vad är Jesus och den kristna tron för dig?

Tron på Jesus är det som gör att jag kan gå vidare när jag tappat hoppet eller modet. Han är den jag alltid kan gå till oavsett ifall jag är fylld av ilska, tårar, modlöshet eller glädje och tacksamhet. Jag kan viska tyst eller ropa ut det som finns i mig och Jesus lyssnar och bryr sig om. Det är också skönt och välsignat att ha någon eller några vänner att prata med. Det kan ju vara lättare att höra vad de säger och jag tror absolut att Gud använder oss för att vara varandras coach och lyssnare.

Vilka är de stora bidragen UV-scout har till Barnarp och Sverige idag tänker du?

En hjälp att skifta fokus från mobiler och skärmar en stund och få se och vara i naturen. Ta del av allt det fantastiska som Gud har skapat och som vi får vara en betydelsefull del av.

UV-scout är uppbyggt med olika delar bl a Vi tillsammans, Scouting, Rätt hjälp och Bibel. Här lär vi oss både att ta hand om naturen och om varandra. Det finns en bra tanke om att vi får utvecklas och växa in i nya uppgifter och roller allt efter hand. Ett exempel är att man som ledarscout får prova på att ta hand om delar eller hela programmet med planering och genomförande någon UV-kväll.

Sammanfattningsvis så bidrar UV-scout till demokrati, ansvarstagande, en människosyn som bryr sig om alla och allas lika värde samt visar på en tro på en kärleksfull Gud, Jesus.

Tack David för intervjun!
Är du som läser detta intresserad och nyfiken att veta mer om UV-scout?
Hör gärna av dig till David, se kontaktuppgifter här på hemsidan.